Shuai Chiao även kallad kinesisk brottning, vilket bokstavligen betyder 'kast' och 'horn', tillsammans betyder tecknen 'brottning'. Shuai Chiao anses vara den äldsta formen av stridskonst daterad till ca 700 f. Kr. Ursprungligen utfördes brottningen med hornformade huvudbonader som för att imitera två kämpande hjorthannar. Under utvecklingen av brottningen har det haft olika namn. Under Tang dynastin (618-907 e.Kr) kallades det för Shang-pu (Sumo på japanska), vilket betyder tvekamp ansikte mot ansikte, pressande och puttande motståndaren ned mot marken. Namnet Pai-Chang användes under Sung dynastin (960-1127 e.Kr). Pai betyder att slå eller smälla till, och Chang betyder ungefär att spänna, öppna eller att sträcka ut.
Namnet Shuai Chiao började användas under republiken Kina och har sedan dess använts för denna typ av kinesisk sport. Syftet med Shuai Chiao Ursprungligen utfördes kastet med en så våldsam kraft att motståndaren antingen bröt ett ben eller slogs medvetslös. Idag utförs dock kasten på så sätt att motståndaren inte kommer till skada, utan ett perfekt utfört kast tilldelas poäng vid en tävling. Shuai Chiao inkluderar också Chin-na, konsten att gripa tag, vilket är nyckeln till ett perfekt utfört kast. Innan motståndaren kastas försätts han ur balans med Chin-na teknik, t.ex. greppande eller låsande av vitala delar (punkter) av kroppen. Combat Shuai-Chiao Inom Combat Shuai-Chiao konceptet inkluderas sparkar, slag, kast och lås.
Meningen med varje teknik inom denna art är att ta ner sin motståndare snabbt, med det som krävs: Nedslagningar, lås eller kast. Det som föredras är dock kasttekniker för att de gör mest skada och är praktiska, de är dock de som är svårast att lära sig. Det finns två typer av tävlingar inom Shuai-Chiao: Traditionell och Combat. I traditionella tävlingar får man bara använda kast. I Combat eller Full Body tävlingar tillåts sparkar, slag och kast.